Hälsoinspektör Mari Rantala vill visa för kunderna att hon jobbar för dem, inte emot dem. Via samarbete och tålamod hjälper hon restaurangägare och livsmedelsanläggningar att få alla hälsoaspekter i skick.
När en av Mari Rantalas tre telefoner ringer vet hon aldrig på förhand vad det kan gälla.
– Det kan vara någon som ska öppna en ny restaurang eller som behöver ett tobakstillstånd, berättar hälsoinspektören på sitt kontor i Vörå kommungård.
Där brukar hon vara ungefär två dagar i veckan för att skriva rapporter och träffa kollegor, men mer än hälften av arbetstiden är hon ute på fältet och gör inspektioner och provtagningar. Samma morgon som vi träffas har hon varit till en livsmedelsanläggning för att granska bland annat livsmedelsetiketterna.
Till utbildningen är Rantala kock och jobbade i tjugo år inom restaurangbranschen. När den dåvarande hälsoinspektören besökte restaurangen där Rantala jobbade insåg hon att dagarna i köket var räknade.
– Jag ville ha hälsoinspektörens jobb!
Efter insikten sökte hon sig till en utbildning och avlade flerformsstudier vid sidan om jobbet. 2017 examinerades hon som ingenjör inom bio- och livsmedelsteknik och har nu i sex år jobbat som hälsoinspektör.
Att det gick så är egentligen rätt så naturligt – redan i restaurangköket citerade hon lagparagrafer.
– Men när jag var yngre tänkte jag att högskolestudier inte skulle passa mig, berättar hon.
”Här pratar vi bara svenska”
Som hälsoinspektör i Korsholms kommun ansvarar Mari Rantala över totalt åttio restauranger, livsmedelsaffärer och livsmedelsanläggningar mellan Närpes i syd och Vörå i norr. Vissa av objekten uppdateras flera gånger om året, en del till och med varannan månad.
Många av kunderna har svenska som modersmål – i motsats till henne själv. Men 2010 körde hon förbi en restaurang i Oravais och såg att de letade efter en kock. Hon stegade in och hörde sig för om jobbet och fick höra att ”här pratar vi bara svenska”.
– Men alla lagar mat på samma språk, säger Rantala.
– Men alla lagar mat på samma språk.
Så småningom växte svenskan. Eller snarare dialekten. I restaurangköket i Oravais var det nämligen ingen som pratade om potatis utan om pääror.
– När jag tog språkexamen kommenterade läraren att jag har en väldigt stark dialekt, säger Rantala och skrattar.
En del har beundrat hennes mod att lära sig svenska i vuxen ålder.
– He e bara språk, säger Rantala på sin klingande dialekt.
Språket har också spelat en nyckelroll i ett svårt kundcase – men den gången var det Rantalas modersmål finskan som kom till användning. För fem år sedan tog hon över en kund som varit verksam i tjugo år men aldrig hade förstått varför vissa lagar ska följas. Hon började långsamt bygga upp förtroendet till kunden.
– Jag var intresserad av deras arbete och verksamhet och lyssnade. Jag gav råd, men började med små saker och tog ett steg i taget. Nu förstår verksamhetsidkaren varför man bör göra vissa grejer. Det är jag stolt över, berättar Rantala.
Finns till för kunderna
Mari Rantalas egna erfarenheter från restaurangkök är värdefulla.
– Jag förstår arbetet och kan ofta ge bättre råd för hur man kan lösa något eller göra något annorlunda. Det tycker kunderna är bra.
För många kan en hälsoinspektör vara ett skräckscenario men Rantala har förmågan att visa kunderna att hon är på deras sida.
– Förr har många känt att vi är ett hot mot verksamheten, men nu ringer de och frågar hur läget är och när jag ska komma nästa gång. Det är ett stort ansvar att fatta beslut i dessa frågor och jag tänker varje gång att beslutet måste vara rätt, säger Rantala.
Samarbete med kollegorna är viktigt för att inspektörerna ska hålla en gemensam linje.
– Vi gör intern kalibrering ganska ofta och inspektioner med två inspektörer för att veta hur olika vi är.
Det är också på inspektionerna Rantala trivs bäst.
– Det tråkiga är att skriva protokollen på kontoret.
En daglig utmaning är viljan att hinna med allt. Rantala har alltid sitt to do-häfte med sig, där stryker hon över avklarade uppgifter och skriver in nya. Efter sex år som hälsoinspektör börjar hon inse att hon inte hinner med allt.
– Det kommer nya uppgifter hela tiden. På en restaurang har du saker du måste göra och så är listan tom, men vissa saker är konstant öppna här.
Även på fritiden är Rantala duktig på att fylla dagarna med program. Hon har fyra hundar och om somrarna kör hon gärna motorcykel.
Sedan ett år tillbaka är hon också sekreterare för JHL i Korsholm.
– Jag sa att jag kan komma som suppleant men på mötet fick jag frågan om jag kunde bli sekreterare. Om någon annan inte säger ”jag kan göra det” då säger jag att jag kan, säger Rantala och skrattar lite uppgivet.
I maj i år har hon också börjat som arbetarskyddsfullmäktige i kommunen, vilket tar ungefär en arbetsdag i veckan.
Även hennes kollegor har märkt att hon har många järn i elden. Men också att hon är någon att lita på.
– De ringer ganska ofta och frågar. Jag tycker om att kolla upp saker och leta efter svar, säger Rantala.